Igår märktes det trots allt att det kanske hade varit en ganska tuff vecka ändå på jobbet, både barn och vuxna var trötta och sega. Skrev just på upproret mot för stora barngrupper på förskolan.
Har inte tidigare reflekterat över det så mycket, jag är ju lite av en person som tänker, jadå det går allt bra, det ordnar sig. Men i Torsdags på jobbet så tänkte jag faktiskt.. nää fy fan för det här.
Jag jobbar på en 1-3 års avdelning, med BARA små barn. Visst, jättemysigt och härligt men de stunderna är relativt små mot all den stress och det skrik och gråt som uppstår imellanåt. Vi tar Torsdagen denna vecka som ett exempel.
Vi är 4 ordinarie på 18 barn, då är 10 st barn födda 2011. resten större. Idag så var Mia ledig, och vi hade en vikarie utöver resterande 3 ordinarie. den sista ordinarie började dock kl 9,då alla barn redan kommit, 17 stycken denna dag! Vi har aldrig haft så många barn samtidigt ska tilläggas. Men, till stunden då jag som den "trygga" pedagogen som ska finnas där för barnen kände att jag räckte inte riktigt till en stund.
Jag höll redan en flicka i handen för hon var lite ledsen, 1,5 år. Släppte jag henne så tjöt hon. Sen kom en liten kille, 1,5 år som blir väldigt arg och ledsen när mamma går. Då snackar vi VÄLDIGT arg ibland och det är oftast bara jag som får, enligt han, trösta honom. Så när jag står där med ett barn i vardera hand, så ramla lilla killen framför oss och blir ledsen, hmm.. jaha... så ner och trösta han, vilket resulterar i att de andra två blir ledsna iigen....
Och just då kommer ännu ett barn som ska lämnas, och som just idag blir ledsen när pappa ska gå.... Men de andra 2 i personalen då?...
Jo den andra ordinarie har fullt upp att hålla koll på/vara med två av de stora barnen, som kan, när det går överstyr halvt slå ihjäl varandra. Då snackar vi högerkrokar och bitslagsmål.
Den andra i personalen, vikarien, kämpar för fullt med den resterande 12 barnen, o håller koll på dem.
Så... just i stunden då jag stod där, och var tvungen att lämna 3 skrikande, ledsna och arga barn bakom mig för att ta emot den fjärde, DÅ kände jag att så här ska det inte behöva vara!!
Så JO, jag är för ett tak på barngrupperna, absolut! För jag tycker synd om barnen, de stunder vi som personal inte hinner, kan, har möjlighet att finnas där för dem när de behöver oss som mest!!
Har inte tidigare reflekterat över det så mycket, jag är ju lite av en person som tänker, jadå det går allt bra, det ordnar sig. Men i Torsdags på jobbet så tänkte jag faktiskt.. nää fy fan för det här.
Jag jobbar på en 1-3 års avdelning, med BARA små barn. Visst, jättemysigt och härligt men de stunderna är relativt små mot all den stress och det skrik och gråt som uppstår imellanåt. Vi tar Torsdagen denna vecka som ett exempel.
Vi är 4 ordinarie på 18 barn, då är 10 st barn födda 2011. resten större. Idag så var Mia ledig, och vi hade en vikarie utöver resterande 3 ordinarie. den sista ordinarie började dock kl 9,då alla barn redan kommit, 17 stycken denna dag! Vi har aldrig haft så många barn samtidigt ska tilläggas. Men, till stunden då jag som den "trygga" pedagogen som ska finnas där för barnen kände att jag räckte inte riktigt till en stund.
Jag höll redan en flicka i handen för hon var lite ledsen, 1,5 år. Släppte jag henne så tjöt hon. Sen kom en liten kille, 1,5 år som blir väldigt arg och ledsen när mamma går. Då snackar vi VÄLDIGT arg ibland och det är oftast bara jag som får, enligt han, trösta honom. Så när jag står där med ett barn i vardera hand, så ramla lilla killen framför oss och blir ledsen, hmm.. jaha... så ner och trösta han, vilket resulterar i att de andra två blir ledsna iigen....
Och just då kommer ännu ett barn som ska lämnas, och som just idag blir ledsen när pappa ska gå.... Men de andra 2 i personalen då?...
Jo den andra ordinarie har fullt upp att hålla koll på/vara med två av de stora barnen, som kan, när det går överstyr halvt slå ihjäl varandra. Då snackar vi högerkrokar och bitslagsmål.
Den andra i personalen, vikarien, kämpar för fullt med den resterande 12 barnen, o håller koll på dem.
Så... just i stunden då jag stod där, och var tvungen att lämna 3 skrikande, ledsna och arga barn bakom mig för att ta emot den fjärde, DÅ kände jag att så här ska det inte behöva vara!!
Så JO, jag är för ett tak på barngrupperna, absolut! För jag tycker synd om barnen, de stunder vi som personal inte hinner, kan, har möjlighet att finnas där för dem när de behöver oss som mest!!
Och vad vikarien tyckte, en erfaren, nyss pensionerad förskollärare? Nja,, skulle hon vicka hos oss igen, så skulle det vara mellan 12 - 13,30, när de flesta sover ;)