0 Läs mer >>
Förra Fredagen var min sista dag på jobbet på väldigt länge! Som jag hade längtat efter den dagen och den lediga tiden fram till Förlossningen. Men NU... efter nästan en veckas hemmatid så börjar jag bli lite rastlös och jag är inte den rastlösa typen.
Nu har jag ju städat, bytt gardiner, skurat och dammat och tapetserat m.m. Klart det finns mer "tråkiga" saker att fixa hemma men nu blir det inget break emellan med jobb som det blev innan 

Imorgon ska sista tapeterna upp, med svärmors hjälp för mönsterpassning är inte min starka sida. Men de andra har jag lyckats med till största del själv, stolt? Oja ;)

Min kära sambo och jag tapetserar dock INTE ihop, vi har försökt, 2 gånger tillochmed, men NEJ tapetsering är inte något vi kan eller vill göra tillsammans. Nu senast när vi höll på att sätta upp den andra våden så fick jag höra " DETTA ÄR SISTA VÅDEN, DET SKA DU HA JÄVLIGT KLART FÖR DIG, SEN FÅR DET VARA NOG! Jag ringer morsan!"....

Ähumm.. Ok. Ska väl nämna att Micke blir sällan arg överhuvudtaget OCH jag kan knappt räkna alla gånger han svurit på en hand, så ni kan ju förstå HUR frustrerad han blev...
Jag försökte skämta lite om det, att om vi varit gifta så hade det blivit skilsmässa efter detta. Kan ju säga att jag får fortfarande onda blickar när jag skojjar om det. Känsligt ämne detta med tapetsering.

Nu blir det iväg och helg handla - ska försöka hålla mig till inköpslista, alltid lika svårt men träning inför tiden med mammapenning kan vara nyttigt... ujuj
 
Blir väl jag och pensionärerna men det kan vara lugnt och skönt ;)


- Kärlek


Och nu då?!...

0 Läs mer >>
Jag försöker mig på en nystart av bloggen, igen.

Känner att jag har intagit en allt mer avslappnad (läs:latare) inställning de senaste månaderna, som att sitta framför nyhetsmorgon hela morgonen och dricka te en ledig dag, men jag klagar inte ;)

Nu är det bara 9 dagar kvar på jobbet, sen går jag på havandeskap tills busbebis är redo för världen. Känns lite overkligt fortfarande, trots att "någon" buffar och sparkar min mage gul o blå invändigt. Som jag har längtat efter denna "ledighet", men nu med bara någon vecka kvar så börjar det kännas lite vemodigt att gå hem från jobbet.
Jobbet är trots allt en såpass stor del i (mitt) livet ändå, så kommer nog kännas konstigt att inte gå dit. Kommer sakna alla barn oerhört och alla underbara kollegor, för det är verkligen vad de är, mina toppenkolleger :) Hoppas de kommer ihåg mig tills jag kommer tillbaka!!

Graviditeten förövrigt känns fortfarande overklig, men såklart underbar! Att få barn var ju sånt som alla "andra" fick förut, inget konstigt med det men nu är det verkligen en själv det handlar om. Shiet! Som innan nämnt, helt underbart MEN som en tjej skrev på sin mammablogg. Det är som att alla gravida ingår i en hemlig pakt, att ingen talar om det jobbiga/nackdelar offentligt, förren man själv är där och börjar prata om sina besvär, DÅ börjar alla kompisar nämna allt jobbigt/mindre roligt som de upplevde under sin graviditet. Och allt det är då NORMALT! ;)

                                               Jul hos Mamma <3  v.30

9 arbetsdagar kvar!