Puh!..
Puh!..
Jag var ju iväg och tog prover förr förra veckan gällande gluten (biopsi) och även om det inte visar
på en glutenallergi så tänkte jag ändå prova glutenfri kost några månader för o se om jag mår bättre.
Eftersom min kära mor och jag delar samma "dåliga gener" och hon blev mycket bättre av glutenfritt så
är det nog värt att testa. Så nu är jag inne på andra dagen och fundera över hur detta ska gå.
Först tänkte jag att det blir väl inte så svårt, men ärligt talat, hur mycket GOTT innehåller inte gluten då??!! det känns som att det är gluten i allt! ( fast jag vet att så är det ju verkligen inte). Känner att jag skulle vilja vara som Wilma, som varit gluten hela sitt liv och inte vet hur allt det andra smakar.
Som på jobbet - "Nu ska vi fika!" ja men jag tar ett äpple då, mycket nyttigare! Och igår på Mc donalds, som ändå har glutenfritt bröd - vilket jag då var tvungen o prova och även Micke och Emil smaka på brödet varpå Emils kommentar blir - " Näää fy va vidrigt bröd, det där får du ta o sluta upp med Maria!".... Kul betyg på det brödet..
Smaka som...gummi.
Nu blir det en promenad och sen lugnt i soffan tror jag. Ladda inför ännu en heldag på jobbet imorgon med.
Tack o hej!
Gummi hamburgare
hålla på med. Tur det! Bara sådana där vardagshändelser kan bli väldigt roliga och härliga. Som när vi sitter och äter mat, då tre av tvååringarna böjar köra trumsolo med sina skedar och gafflar på tallrikarna och vi knappt hör vad vi tänker och har 7511 gånger sagt åt dem att sluta och äta lite istället. Då säger jag tillslut till ena killen "Ja men då tar jag din gaffel!!" och han tittar förundrat på mig och sedan på min gaffel och säger "DÄR" ( du har ju faktiskt en egen) och fortsätter slå på sin tallrik. Jag log och tyckte hela situationen var rätt rolig medans ordinarie "fröken" fortfarande såg lite lätt irriterad ut.
Visst barn ska kanske inte öva trumsolo mitt i maten och de ska utvecklas osv, men ett trumsolo på tallriken kan vara himla utveckland, på ett sätt.
Visionären har talat.....
Tjejvättern i Lördags gick över förväntan, var knappt trött (anfådd) efter 10 mil, men i bena så kändes det, herrejävlar får jag säga! Men något positivt är väl att jag känner att jag har muskler i bena, trot allt. Jag tror jag blev lite frälst på det här med cykling, I LAGOM MÄNGD, måste tilläggas! Så planer inför framtida cykellopp cirkulerar nu, så jag fårse vad det blir.
- Kärlek