Ödmjuk inför verkligheten
För att teorin ska funka så behövs en bra praktik och vice versa.
Men ärligt, när man sitter där vid skolbänken och spottar ur sig massor av fina ord och
termer - utvecklingspsykologi, formativ och summativ, socialkonstruktionistiskt perspektiv m.m.
Då är det faktiskt rätt så enkelt ändå. Men att komma ut i verkligheten är faktiskt helt annorlunda men ändå inte.
Denna gång ska vi skriva en 10sidor lång analytisk, reflekterande text om pedagogisk bedömning, som jag knappt själv vet vad det är, och så visar det sig att min vfu plats inte ens har börjat med pedagogisk bedömning än, utan det är under utveckling. Och så ser ju verkligheten ut, den gör ju det, men verkligheten hjälper inte min teoretiska uppgift - OM pedagogisk bedöming.
Så det är liiite jobbigt just nu MEN jag tackar för att jag fått en superbra handledare som är förstående för att jag måste läsa och skriva endel, vilket andra inte riktigt varit förut. Så lite positiva saker finns det såklart.
Så nu ska jag bara komma på VAD jag ska skriva om, få in lite genus i det (avhandling och bok) och analysera sönder detta från alla håll, då kanske får lärare blir nöjd. Kanske.
Sista VFU:n innan verkligheten börjar, sista chansen att göra "fel". :P OOSHIEET!
Nu kvällsmat och sen gräva ner sig i boken en stund till!