0 Läs mer >>
Ja när ska min "normala" kropp komma tillbaka? Den jag hade innan jag blev gravid?!... För den kom inte bara tillbaka flygande efter att Hampus ploppa ut ( ploppa kanske han inte riktigt gjorde men ni förstår vad jag menar;) Så för ett par månader sen började jag prenumerera på tidningen Mama och fick träningsboken " Träning för nyblivna" mammor av Olga Rönnberg, en av tränarna från biggest looser.
Jag tänkte väl kanske inte använda boken först, den kom ju med som gåva när man startade prenumerationen men efter att ha bläddrat lite i den så bestämde jag mig för att testa.
 
Så nu har jag kört de första övningarna (steg 1) i period 1 i 3 veckor.  (boken är indelad i 4 perioder under tidsprioden 1 år och varje period består av 2 olika steg). Så man kan ju säga att jag är rookie än sålänge.
Det roliga är dock att jag tycker att jag redan känner av lite av träningen, även om det är hyffsat enkla övningar, förutom den där jäkla planka :P men efter att ha kört 3 set ´a 15 repetioner av varje övning (8st) så kan jag säga att jag känner att jag har muskler där under överflödet i alla fall ;)
 
Så nu jäklar ska det deffas för snart är det ju bikini säsong!! Hujjedamej!  Jag lär ju ligga i med mina barnvagnspromenader och mammaträning för än så är det 6-7 kg kvar till ursprungsläget! Och tyvärr så hänger nog degmagen kvar även om kilon försvinner, men men... bara att kämpa på!
 
Jag är ju tyvärr väldigt otålig av mig och vill se resultat NU! Så jag hoppas motivationen inte ger sig! Får väl slita på mig de trångaste jeansen och ta mig en ordentlig titt på hängmagen som väller över kanten så kommer nog motivationen tillbaka!! ;)
 
Men 6-7 kilo kvar av 24kilo!!! är väl ändå ganska bra... får tänka att 3/4 är borta iallafall!!
 
 
 

Att komma tillbaka...

0 Läs mer >>
Ja vart tar tiden vägen?!
Det är väl oftast så att om du längtar TILL något så är det hur länge som helst kvar?... När du väl är i det så går det däremot så FORT!

Hur fungerar det egentligen??...

Som en bekant skrev på sin blogg, " Det är någon som lurar mig på tiden!"

Att tiden går allt för fort och det märks speciellt när ens nyss nyfödda lilla parvel helt plötsligt blivit 2 månader och väger 6 kilo!! Då inser jag hur fort tiden egentligen går!!

Något roligt som jag kom på mig själv härom dagen med att tänka.. " Ja sen när/om Hampus får syskon så..."
Då tänkte jag tillbaka på dagarna på BB och när vi gick igenom förlossningsjournalen och när barnmorskan sa " Ja och när ni får ert nästa barn så borde du komma in lite tidigare!"..
Mm eller hur, ett till barn, GLÖM DET!!...
Då tänkte jag ALDRIG IGEN! eller ja... kanske någon gång långt framöver. Inte för att själva förlossningen var hemsk på något vis,( förutom att det gjorde djävulsk ont! ;) men med det faktum att jag inte kunde sitta ordentligt utan att be till de högre gudarna på 1,5 vecka, det var det som flög genom mitt huvud. Just kanske för att det var väldigt aktuellt 2 dagar efter förlossningen ;)

Kanske blev lite mycket detaljer nu som kommer ut i cyberrymden men det kan jag bjuda på.

Och i Fredags kom Hampus lillkusin till världen, det var inte länge lilla hjärtat fick vara minst. Nu blev han plötsligt så stor.

Och nu vaknar han också.. bra när man kör förmiddagsluren från kl, 08,00 på morron. Gissa när han vakna då....

- Kärlek



Tid!

0 Läs mer >>
Ja det gör jag, längtar efter sol o riktig värme så man kan åka till stranden och slappa. Eller vad nu Hampus har tänkt att vi ska göra ;)

Förra sommaren var inte dum den heller, möhippa, bröllop x flera, semester, lata dagar och nyss fått reda på att Hampus fanns i magen. Den sommaren var inte dum den.

 

Att längta efter somm...

0 Läs mer >>
Jo det var ett fint ord det, knasig. Det var i alla fall det ordet jag läste flest gånger i en och samma artikel om barn som sover dåligt på nätterna. Jo det är vad man bli, KNASIG när man inte får sova ordentligt. Jag tyckte det var ett väldigt fint, lättsamt ord att beskriva den sömnbrist man lider av, för ibland känns det bra mycket mer än bara knasigt!!

Så... nu har jag hävt ur mig den irritationen ;) Nä men självklart är sömn en viktig aspekt till att hela ens vardag ska fungera bra och känslan av att aldrig få sova lääänge den är mindre rolig.
Det är nog det "värsta" och det enda med för den delen, att bli förälder. Att aldrig få sova mer än 3-4 (4 är bonus!!) timmar i sträck! och som sagt, bvc sköterskans ord "det blir bättre" känns så långt borta, och för den delen NÄR blir det bättre.
har insett när jag sitter och surfar runt bland familjelivs inläggen om sovande och ej sovande barn, att det är ett hyffsat vanligt problem, med barn i alla olika åldrar, som sover dåligt.
Skönt att man inte är ensam, som om jag nu trodde att jag var det?!... Men jag förstår inte hur alla andra fixar det, vad har de för superpower som inte jag har??...
Man kan ju undra ;)

Nä.. nu har jag försökt och vara duktig o bakat, halva bakningen bestod av bärande på en hysteriskt trött Hampus ( blir så när man vaknar 7 och sover kasst hela natten) som inte tyckte det var ett dugg kul!
Och så blir ändå bakverken misslyckade... brända och andra halvan föll isär!.. hmm.. men det kanske är ok att bjuda på halvdanna bakverk om man är en nybliven småbarnsförälder med olidlig sömnbrist??... Hoppas det

Nu ska jag väcka min förhoppningsvis utvilade son, så han kanske sover bättre inatt. KANSKE! han ändrar rutiner konstant så man vet aldrig hur nästa kväll/natt blir... spännande spännande...


- Kärlek

Knasig!

0 Läs mer >>
Så var det dagen innan den där dagen igen, min födelsedag. Jag tycker nästan den är lite bättre än själva födelsedagen (jag vet, jag är lite konstigt) men det är nog känslan av att få längta lite tror jag... längta efter alla paket jag kommer få ;)

Om någon frågar hur mycket jag fyller så får jag nästan tänka efter lite, för jag har mentalt stannat någonstans runt 22-23, och fråga mig inte varför men det känns bara som det. Är väl skönt att jag inte känner mig äldre i alla fall ;)
Men, 26 är den aktuella siffran och det gör mig ingenting. För det är ju trots allt så, äldre blir vi alla och det finns inget att göra åt det. Bara att gilla läget och göra det allra bästa utav det.

Dagens snurriga tankar från mig!

Glad påsk på er!

   Fina Freja som alltid ska vara med överallt <3 Även i badrummet!

Åldersnojja!

0 Läs mer >>
Klart jag hade en del förväntningar inför det kommande mammalivet. Hur allt skulle bli, hur bebis skulle vara, vad vi skulle göra osv.
Jag säger bara det, det är först nu jag har släppt på alla förväntningar. Allt man (jag) hört om andras barn som är så "snälla" lugna, glada, alltid sover, äter bra, somnar snabbt, gnäller aldrig, kan vara med överallt, m.m.

Jag kände att jag började må lite dåligt att av känna att jag/vi inte fixade allt som vi fixat förut. Att vi lugnt kunde vara med på sällskapskvällen som alltid förr, att vi då förväntade oss att bebis snällt skulle vara glad, sova, vara gullig och orka hela kvällen borta också.... Bullshit!

Att han alltid skulle somna vid samma tid, att vi hade bra/bekväma rutiner, att han alltid ska gå att trösta och att vi som föräldrar aldrig skulle bli irriterade eller frustrerade (på varandra med för den delen).

NU har jag helt släppt de tankegångarna för en snart två månaders bebis har INGA rutiner, och har de ändå det så ändrar de på dem till nästa dag. Sen är som alla kloka människor (bvc) säger, alla barn är olika, OCH det kommer bli lättare/bättre med tiden!

Sen att få höra det, att "det blir bättre" efter en först skrikig kväll på en tid lika med två perioder hockey ( ja om vi ska ta igår kväll som exempel i alla fall;) och en kass natt med dålig sömn ( inte inatt dock!) så är det inte så jäkla fräsigt att få höra "det bli bättre!!" för det är sååååå långt bort just där och då, det kan jag lova.

Nu kom jag ifrån min första tanke, att släppa alla förväntningar. Nu yttrar jag mig endast utifrån mina egna erfarenheter, att jag själv känner att jag mår bättre av det. Att jag ska INTE jämföra mig/oss med andra som verkar ha det så helullegosrosafluff mysigt hela tiden för då känner jag mig bara kass.

Som vår bvc sköterska så gulligt uttryckte sig sist vi var där, " att det är jobbigt, det är inget konstigt". Sen såklart finns det ju vissa gränser för vad man ska orka med men där är vi inte än och snosar känner jag.

Men nudå.. när jag sitter här och skriver, var är gulleungen då? :P Jo han har äntligen somnat, efter att morsan turbodragit vagnen över dörrmattan i vad som kändes som en evighet..

Men nu ser vi fram emot Påskhelgen, som redan börjat dock. Att vi kan utnyttja pappa micke till max nu när han är hemma ;)

Glad påsk på er!

 
Hampa är något skeptisk till mammas konstanta fotograferande (du kommer tacka mig när du blivit stor, jag lovar;)

Förväntningar...

0 Läs mer >>
Att få barn är bland det bästa här i livet anser många. Jag håller självklart med om den biten, men jag måste få säga att det är inte utan stora förändringar och om man får säga uppoffringar man blir en mamma.

Jag har nu förstått hur mycket min egen mamma verkligen älskar mig! Nu har hon alltid sagt att jag och min bror varit väldigt lugna och "enkla" barn så hon tycker själv att det var relativt smidigt, hennes småbarnsliv.

Men det finns stunder då jag verkligen tänker, "vad har vi gett oss in på egentligen!!?" Inte att jag på något vis önskar livet annorlunda men jag hade nog inte riktigt förstått vad jag/vi faktiskt gav oss in på. Nu ska jag inte bli en gnällig mamma som klagar på allt hon måste offra och avstå för att hon fick barn, för så tycker jag inte! ( förutom i vissa korta, dåliga, sömnlösa ögonblick!)
Utan hur mycket jag faktiskt har fått!

En frisk, fin, underbar son har vi fått! Sen att har han en vilja av stål redan nu och tydligt deklarerar vad han tycker om saker och ting det är väl bara en bonus ;)

Vad jag ville ha sagt?... Självklart så är det vissa saker i mitt liv som får ligga på is ett tag, för nu har fokus förflyttats. Att en del saker kan jag inte göra lika lätt nu och en del aktiviteter funkar inte alls att genomföra. Och allt jag ändå gör tar mycket länge tid att göra just nu! ( har ni provat att klä på en sprattelarg 7 veckors bebis en liten aning för ostretchig overall när man redan är något sen till bvc?!! + att man just denna natt sovit urdåligt!) Och när man då ÄNTLIGEN fått på alla kläder, + mössan då som har hunnit ramla av 70 gånger under tiden, så stannar plötsligt bebisen upp och blir så lugn och jag tror att allt blev så bra. Ja då lägger bebis av den värsta av alla brakskitar som avlossats i detta hus, ja och självklart är det mer än bara luft. Ja men vi tar av allt igen och byter blöjan... Måste jag säga att även mitt tålamod har tagit slut där??...

Och tålamodet får ta slut.... man får blir topptunner jättetrött på allt en stund. MEN det får inte gå ut över den supersötaunderbara bebis ;)

Det får vara allt för stunden från denna gnällmamma som inatt nästan fått ihop 8 timmars sömn. Lite upphackat dock.... *gääääsp.....

Min tanke om att skaffa 3-4 ungar... ja den är väldigt lagd på is för tillfället den också.... ;)


- Kärlek

Att ge en bit av sig ...

0 Läs mer >>
Ja, kärlek vet väl alla vad det är (hoppas jag).
Att känna kärlek för en annan person, sin partner, sambo, man, kvinna är ju helt underbar.
Man tror inte att det kan bli bättre, att man kan känna ännu mera kärlek.

Men så kommer det en liten guldklimp till världen, ja för det ä han allt lille H, emellan vakna nätter, skrikiga kvällar och ofantliga blöjbyten, så är han vår guldklimp ;)
Och den där Kärleken.. den kunde allt växa sig ännu större. För som de flesta säger, att kärleken till sina barn är det största som finns!


Kärleken när den är som störst! <3
 
 
 

Kärlek!

0 Läs mer >>
Förra Fredagen var min sista dag på jobbet på väldigt länge! Som jag hade längtat efter den dagen och den lediga tiden fram till Förlossningen. Men NU... efter nästan en veckas hemmatid så börjar jag bli lite rastlös och jag är inte den rastlösa typen.
Nu har jag ju städat, bytt gardiner, skurat och dammat och tapetserat m.m. Klart det finns mer "tråkiga" saker att fixa hemma men nu blir det inget break emellan med jobb som det blev innan 

Imorgon ska sista tapeterna upp, med svärmors hjälp för mönsterpassning är inte min starka sida. Men de andra har jag lyckats med till största del själv, stolt? Oja ;)

Min kära sambo och jag tapetserar dock INTE ihop, vi har försökt, 2 gånger tillochmed, men NEJ tapetsering är inte något vi kan eller vill göra tillsammans. Nu senast när vi höll på att sätta upp den andra våden så fick jag höra " DETTA ÄR SISTA VÅDEN, DET SKA DU HA JÄVLIGT KLART FÖR DIG, SEN FÅR DET VARA NOG! Jag ringer morsan!"....

Ähumm.. Ok. Ska väl nämna att Micke blir sällan arg överhuvudtaget OCH jag kan knappt räkna alla gånger han svurit på en hand, så ni kan ju förstå HUR frustrerad han blev...
Jag försökte skämta lite om det, att om vi varit gifta så hade det blivit skilsmässa efter detta. Kan ju säga att jag får fortfarande onda blickar när jag skojjar om det. Känsligt ämne detta med tapetsering.

Nu blir det iväg och helg handla - ska försöka hålla mig till inköpslista, alltid lika svårt men träning inför tiden med mammapenning kan vara nyttigt... ujuj
 
Blir väl jag och pensionärerna men det kan vara lugnt och skönt ;)


- Kärlek


Och nu då?!...

0 Läs mer >>
Jag försöker mig på en nystart av bloggen, igen.

Känner att jag har intagit en allt mer avslappnad (läs:latare) inställning de senaste månaderna, som att sitta framför nyhetsmorgon hela morgonen och dricka te en ledig dag, men jag klagar inte ;)

Nu är det bara 9 dagar kvar på jobbet, sen går jag på havandeskap tills busbebis är redo för världen. Känns lite overkligt fortfarande, trots att "någon" buffar och sparkar min mage gul o blå invändigt. Som jag har längtat efter denna "ledighet", men nu med bara någon vecka kvar så börjar det kännas lite vemodigt att gå hem från jobbet.
Jobbet är trots allt en såpass stor del i (mitt) livet ändå, så kommer nog kännas konstigt att inte gå dit. Kommer sakna alla barn oerhört och alla underbara kollegor, för det är verkligen vad de är, mina toppenkolleger :) Hoppas de kommer ihåg mig tills jag kommer tillbaka!!

Graviditeten förövrigt känns fortfarande overklig, men såklart underbar! Att få barn var ju sånt som alla "andra" fick förut, inget konstigt med det men nu är det verkligen en själv det handlar om. Shiet! Som innan nämnt, helt underbart MEN som en tjej skrev på sin mammablogg. Det är som att alla gravida ingår i en hemlig pakt, att ingen talar om det jobbiga/nackdelar offentligt, förren man själv är där och börjar prata om sina besvär, DÅ börjar alla kompisar nämna allt jobbigt/mindre roligt som de upplevde under sin graviditet. Och allt det är då NORMALT! ;)

                                               Jul hos Mamma <3  v.30

9 arbetsdagar kvar!

0 Läs mer >>
Behovet att skriva av sig börjar komma tillbaka :) Och det kommer nog bra bli större inom en snar framtid!

Bilden på Freja får illustrera hur denna helgen har varit - seg men avkopplande

Nytt liv i bloggen ka...

0 Läs mer >>
Igår märktes det trots allt att det kanske hade varit en ganska tuff vecka ändå på jobbet, både barn och vuxna var trötta och sega. Skrev just på upproret mot för stora barngrupper på förskolan.
Har inte tidigare reflekterat över det så mycket, jag är ju lite av en person som tänker, jadå det går allt bra, det ordnar sig. Men i Torsdags på jobbet så tänkte jag faktiskt.. nää fy fan för det här.

Jag jobbar på en 1-3 års avdelning, med BARA små barn. Visst, jättemysigt och härligt men de stunderna är relativt små mot all den stress och det skrik och gråt som uppstår imellanåt. Vi tar Torsdagen denna vecka som ett exempel.

Vi är 4 ordinarie på 18 barn, då är 10 st barn födda 2011. resten större. Idag så var Mia ledig, och vi hade en vikarie utöver resterande 3 ordinarie. den sista ordinarie började dock kl 9,då alla barn redan kommit, 17 stycken denna dag! Vi har aldrig haft så många barn samtidigt ska tilläggas. Men, till stunden då jag som den "trygga" pedagogen som ska finnas där för barnen kände att jag räckte inte riktigt till en stund.

Jag höll redan en flicka i handen för hon var lite ledsen, 1,5 år. Släppte jag henne så tjöt hon. Sen kom en liten kille, 1,5 år som blir väldigt arg och ledsen när mamma går. Då snackar vi VÄLDIGT arg ibland och det är oftast bara jag som får, enligt han, trösta honom. Så när jag står där med ett barn i vardera hand, så ramla lilla killen framför oss och blir ledsen, hmm.. jaha... så ner och trösta han, vilket resulterar i att de andra två blir ledsna iigen....
Och just då kommer ännu ett barn som ska lämnas, och som just idag blir ledsen när pappa ska gå.... Men de andra 2 i personalen då?...

Jo den andra ordinarie har fullt upp att hålla koll på/vara med två av de stora barnen, som kan, när det går överstyr halvt slå ihjäl varandra. Då snackar vi högerkrokar och bitslagsmål.

Den andra i personalen, vikarien, kämpar för fullt med den resterande 12 barnen, o håller koll på dem.

Så... just i stunden då jag stod där, och var tvungen att lämna 3 skrikande, ledsna och arga barn bakom mig för att ta emot den fjärde, DÅ kände jag att så här ska det inte behöva vara!!

Så JO, jag är för ett tak på barngrupperna, absolut! För jag tycker synd om barnen, de stunder vi som personal inte hinner, kan, har möjlighet att finnas där för dem när de behöver oss som mest!!


Och vad vikarien tyckte, en erfaren, nyss pensionerad förskollärare? Nja,, skulle hon vicka hos oss igen, så skulle det vara mellan 12 - 13,30, när de flesta sover ;)

Vilken vecka

0 Läs mer >>
Jag erkänner, jag är lite av en miljömupp, så är det. Självklart inte en felfri en, men jag gör mitt bästa för att skona miljön så gott jag kan. Så om 45 min släcker iallafall jag lamporna, för att som så många andra redan gjort, för att ge en signal om att klimatfrågan ska tas på allvar!

Som "mina" kloka barn på förskolan säger, "SLÄCK lampan, vi måste spara på elen!" (miljön)

- Kärlek

Earth hour

0 Läs mer >>
Jo tack.. min lilla lätta förkylning avancerade snabbt till att bli en fullt utveckla influensa. Det är vad jag tror iallafall, har inte varit till herr/fru doktor då febern nu är nere på rimlig nivå igen. Jag är ju annars en sån person som hyffsat ofta får en förkylning så jag tänkte att det ska ju gå ändå, lite alvedon, nässpray, acetylcystein så löser sig det här. Åh nej, inte denna gången. Kan ju säga att först igår kväll så intog jag sittande läge i soffan igen, och idag så är väl febertermometern och jag nästan kompisar igen då den har trugat sig ner mot 38 strecket. Så att jag har bott/bor i princip i tvsoffan ellr sängen, så är det nått så vet ni vart jag finns!!
 
Nu när jag tillslut också blivit vuxen och börjar förstå arbetslivets olika regler och ting så började jag fundera på Karensdagar. I Måndags kändes det som att karensdagar skulle man ju kasta iväg någonstans, eller? Det känns oftast som att många går iväg och jobbar fast de egentligen inte borde, för att de vill slippa karensdagen, för det påverkar ens ekonomi. Nu är inte jag en av dem som hela ekonomin rasar för för en sjukvecka MEN självklart påverkar det! Läste ett förslag från socialdemokraterna om att slopa karensdagarna inom förskola och även äldreomsorgen, rimligt förslag kan jag tycka men det är ju alltid någon som misstycker så för väl se hur det går med det ;)
 
 
 http://www.socialdemokraterna.se/Webben-for-alla/Partidistrikt/Goteborg/Parti/Partikongress-2013/partikongress/Goteborgs-motioner/-/Slopande-av-karensdag-for-forskolepersonal/
 
Känner att det kan bli en lång utläggning om detta så jag stannar nog här ;P Nu mer alvedon!!

Influensatider

0 Läs mer >>
Att bli sjuk på helgen.
Får absolut inte bli "såsjuksåjagintekanjobba" på en vecka. Då vi redan har vikarie och vikariepolen inte har några vikarier! Det är ju för roligt....

Så jag passar på nu i helgen att hosta och snora så mycket jag kan, så att jag är frisk tills på Måndag igen. Eller?!....

Lånade ut kameran till något mindre fotografer !
 
 
 
 

Bra timing!

1 Läs mer >>
medryttarhästen?!!
 
Hästen som jag var och kollade på i höstas, som tänkt medryttarhäst blev  det inget med. "Provred" 2 gånger, ena gången blev/var hästen väldigt halt (hovböld) och andra gången kändes inge vidare heller. Med den stora anledningen var väl att det kändes så bökigt, då det var 4 hästar och flera stycken tjejjer som red på alla hästar lite när och var. Och just det där när någonting går sönder och det kan bli tjafs. Som den stod i medryttaravtalet, " att du ska hantera hästen och sakerna på ett hästmannamässigt sätt" och "har du sönder sakerna med flit får du betala annars inte". Kände att det kunde bli lite tjafs ifall det händer något, då det inte är min egen häst!
 
Sen kändes det lite som att betala för att få jobba, då det krävdes endel från mig som medryttare + att jag skulle betala en månadssumma. Det hela stämde inte ihop med min vision då jag själv, när jag hade häst var oerhört tacksam över den hjälp jag fick, med ridning mockning m.m. och jag skulle aldrig komma på tanken o ta betalt för det av den anledningen att det är jag själv som har skaffat hästen och det är ju jag som sätter mig i situationen att inte hinna med den i sånnafall. Det är mitt problem att jag inte hinner med, då tycker jag att man ska vara tacksam för den hjälp man får! Sen blir det en annan situation ifall någon verkligen ber om att få rida, då kanske den skulle få pröjsa en liten summa för att få "låna" hästen, det kan jag förstå. 
 
Någon skrev på ett "hästforum" att för henne är det självklart att en medryttare betala för sig då man låna ut sin häst till någon annan och att man ska ta betalt för "slitaget" som blir på hästen. Jag kan tycka att det låter som att man lånar ut en bil istället för en häst. En häst måste och behöver röra på sig!
 
Det var mina tankar om medryttarhästar, alla tycker självklart olika men jag hoppas hitta någon med liknande tankar som jag själv :)
 
  -Kärlek!
 
 
Förstår inte VARFÖR jag tänker på Unik när jag läser Mulle!?  :) 
 

Vad hände egentligen ...